Skönt som vanligt förutom det faktum att min magsäck försöker sparka sig ut ur min kropp. Smärtan är obeskrivlig, trodde att jag skulle kasta upp där ett tag på bussen också. När jag sa det skulle ni sett Tessans min. Helt underbart! Lite halv uppspärrade ögon och en rund form på läpparna följt av: "Du kanske har dragit på dig något?" Nej, min vän, jag tror att det är fullt normalt att känna en stark magknip samt tro att maginnehållet på väg upp. Fast... Nej.

För övrigt har jag nu gjort lite planer inför sommaren och hela kroppen värker av längtan! Jag längtar efter det och så mycket mer. Har dock börjat leva efter en princip som innebär att jag inte ska längta så mycket eftersom det gör allt annat så mycket tråkigare/jobbigare/gråare. Fast jag längtar i smyg.