jag är hurtig
Jag tränar inför tjejmilen.
niceville
den känslan
Känslan när man lagt sig i sängen för kvällen och fåglarna kvittrar utanför. Känslan när första snön kommer. Känslan när man kramar vinterns första snöboll. Känslan när äpplena på träden är mogna. Känslan när solen värmer genom fönstret. Känslan när man kan gå barfota utan att frysa. Känslan när man är så skrattig att allt bara bubblar upp. Känslan när man kysser någon man tycker om för första gången. Känslan när man fortsätter dansa fast man är trött. Känslan när man gjort riktigt bra ifrån sig på ett prov. Känslan när de första knopparna kommer på träden. Känslan när man får sommarlov och förtjänar det riktigt, riktigt mycket. Känslan av lycka.
god morgon Sverige och dess befolkning
nationella prov
Jag förstår att det kanske inte är något att brusa upp för då jag omöjligt kommer veta inom en snar framtid hur det faktiskt gick och lika gärna kan släppa det nu. Någon annan som känner som jag?
vårtecken at its best
Man vet även att det är vår när man kan ha ett par tunnare tights och klänning på sig, skor utan strumpor, kan sitta i solen och plugga, och kan gå till bussen på morgonen i solglasögon (varav mina tyvärr gick sönder idag).
Fint, tycker jag.
en sammanfattning
Hälsningar, dans, varmt, svettigt, skratt, glädje, alkohol och nya bekantskaper, vänskap, trapphäng, ritande på bara armar, ofokuserade blickar, osammanhängande konversationer, funderingar, obeslutsamhet, långpromenad, hänga på en balkong och se gryningen komma, gå genom en stad som blir ljusare och ljusare, soluppgång, kyla, fågelkvitter, livsglädje, ont i fötterna, se cyklister som precis som oss är på väg hem fast timmen egentligen är alldeles för sen, en trappuppgång, två flinande kompisar, en soffas gråa famn.
valborgsmässoafton
Idag är det även väldigt varmt, vilken talar för en skön kväll. Perfekt en afton som denna! En kväll då de flesta ungdomar och unga människor dansar brallorna av sig, och helst super sin skalle i en miljard bitar. Den kväll som äldre par går till majbrasan och lyssnar på knastret från trä som förkolnar och barnfamiljer lyssnar till kören som står och sjunger in våren vid vattnetbrynet och sjunger om den kommande sommaren och glada dagar. Jag tillhör de förstnämnda, minus det där med en trasig skalle. Jag, som många andra i min ålder, anser att jag blivit för gammal för att gå till brasan med min familj. Den lilla familj jag har vill säga.
På grund av värmen idag och solens starka strålar, liknar nu mitt ansikte mer en gris än en människas. Ni vet, solens strålning har den effekten på min vita hy. Den bränner mig, hårt. Det gör lite ont, men jag överlever. Ikväll kommer jag ha kul, ofattbart roligt.
Hoppas ni alla har en trevlig valborg vänner!
solen och det där med våren
Jag förundras över hur snabbt det gått. På bara några dagar har allt i naturen blivit så mycket mer levande, mer riktigt. Helt plötsligt vill man vara ute och gå, andas in den friska vårluften. Till skillnad från för ett par dagar sedan då jag satt och kollade ut på den gråa himlen, studerade regndroppar som rann ner längst med fönstrens glas och såg hur träden vek sig av vinden. Det är skönt med kontraster, men nu hoppas jag att det blir varmt. För trots att det kommer få varenda liten por på min kropp att spruta ut svett när jag går upp för trapporna till högsta våningen i skolan eller får mig att så där flammigt röd över näsbenet, finns det inget finare än våren och sommaren som är på väg.
det där med döden.
När jag satt i bilen hem idag insåg jag hur viktigt det är att värdesätta den tid man fick med den som man har förlorat, och komma ihåg med glädje istället för att sörja och sörja och sörja. Det är okej att sörja, för alla andra gör det också, men det är viktigare att glädjas åt den tid man fick. För mig var det närmare arton år och trots att det är lång tid, känns det alldeles för kort. Jag tror att om man sörjer för länge blir det lätt så att man glömmer bort allt det bra hos den människan som man fick ta del av och allt bra den personen gav en. Det är det jag ska försöka att göra när jag sörjt klart. Jag kommer titta tillbaka på allt det bra och le och ta vara på glädjen som ---- har gett mig och alla i hans omgivning. För trots att jag kommer sakna honom, har jag inte sett honom för sista gången. Vi kommer träffas igen, i Nangijala.
solen tittade fram och belyste fint
en bild säger mer än tusen ord, och så är det väl?
bra humor.
från stunden jag såg dig visste jag att bilden av dig skulle finnas kvar i mig
När jag åkte buss genom min hemort idag slogs jag av hur grått allt såg ut. Grå himmel, grå asfalt, grått på husen där det en gång i tiden varit nymålat och vitt. Trädgårdar fulla med förmultande löv och kala träd. Höstigt. Himlen var lite askgrå, en mörkare nyans än allt annat. Regntunga moln. När vi lämnade det lilla samhället kom det en skur. Piskande regn i stora droppar och regnet rann längst med rutorna likt tårar, rengörande tårar. Där satt jag helt tyst och själv i bussen och såg hur regnet tvättade bort allt smuts, och jag blev så himla lycklig. Utan någon egentlig anledning började jag le för mig själv. Jag vill att det ska finnas ett regn i mig som tvättar bort all smuts. Som tar bort det lager av damm och svärta som skymmer all lycka och som får mig att glömma allt ont. Det vore så bra.
Nu funkar det inte så. Det vet jag ju. Jag vet att det enda sättet att stå ut med allt som blir för mycket ibland är att bara bita ihop, kanske hinta för sina vänner att man mår lite värre än vanligt eller bara vara tyst och låta ett leende vilseleda dem. Livet är orättvist, det är en viktigt läxa. Det har jag alltid fått lära. Det är bara att bita i det sura äpplet, för tillslut kommer det där regnet som kan tvätta insidan ren och göra allt bra. Åtminstone för en stund.
