JAG ÄR SÅ SJUKT LYCKLIG

Satt på bussen hem från jobbet för 40 minuter sen och kom på mig själv med att sitta och le för mig själv. Gråten och glädjen var som ett stort sprattel i magen. Jag var svettig och luktade riktigt illa, jag hade bränt mig på brännässlor och trampat i hundbajs men mitt liv är så bra!!! Har ett toppenjobb, toppenvänner och en toppenfamilj! Kan inte be om mer, allt är i perfekt balans just nu! Finns ingenting som kan få mig att må bättre, för jag är helt euforisk! Är så glad över ni få som faktiskt läser min blogg, för det betyder. Det känns bra att ha någon att spexa för ibland och skriva allvarliga texter för andra gånger. TACK för att ni läser. TACK till alla mina vänner. TACK till de på jobbet.
Nu kanske ni tänker "Vad tackar hon för?". Jo, jag tackar för att det är alla ni som får mig att må såhär bra.
Tack, tack, tack.

ensamheten när den är som värst

När jag satt på bussen och tänkte på pengarna jag tjänat denna onsdagskväll och dricksen jag fått, såg jag hur himlen var gul över skogarna som är här ute. Jag lyssnade samtidigt på Veronica Maggio och helt plötsligt slog det mig. Jag var påväg hem till ett dammigt hus där människor skriker med sin frånvaro. Det lyser inte vitt från teven när man kollar upp på övervåningen, för Arvid är inte hemma. Köket är inte tänt, men ack så stökigt, för pappa är inte hemma. Det enda stället man kan hitta någon värme, är i min fars tjocktröja som ligger utslängd på min säng. Jag skulle sätta på mig tröjan och känna på tyget, liksom sniffa, tänka på hur pappa och Ann-Lousie åkte över Södertäljekanal idag och är en dag närmare sitt mål. Tänka på hur Arvid ligger och sover i den gamla, håriga bäddsoffan i mormor och morfars hus på landet, som är så långt bort från allt att inte ens flygplan hörs. Tänka på hur jag har det i min spotlightupplysta stuga, mitt ute i skogen. Ingen skulle höra mig om jag skrek.

Jag tittar just nu ut mot huset, för rädd för att titta länge. Det tornar upp sig mot den än så länge skymmande himlen och kalla granskogarna, mörkt och kusligt. Dammigt och gammalt. Ensamt och kallt. Precis som jag, en vanlig onsdagskväll i juni.

Den ensamaste veckan i mitt liv

My och alla jag känner från Strängnäs åkte till "Peace and love" igår, Amelie jobbar varje dag denna veckan och kommer alltså bara kunna vara med mig på kvällarna. Min bror, som annars spenderar all vaken tid hemma eller med sin bästa kompis Johan hemma hos oss, har åkt till min mormor och morfar i Skåne. Pappa och hans flickvän seglar idag till Muskö i fyra dagar för att sedan hämta mig här fredag eller lördag. Min kära Klara är på Öland en hel vecka och min kära Therese åker på onsdag till England.

BARA JAG SOM ÄR SJUKT ENSAM!?!?!?!?!?!?!?!?!?


Vad hände?


Syftar då inte på mitt ansikte, bara så att alla vet

midsommaraftonskvällen

Måste varit den roligaste festen på hela året. Det var verkligen riktigt roligt! Har aldrig varit på en midsommarfest som hållts av ungdomar/unga vuxna förut och det var verkligen kul trots att jag var den enda nyktra. Träffade sjukt trevliga människor och det var bara så roligt. Blev dock trött runt ett och traskade hem till Therese med My som mitt sällskap. Vad jag hört gick mina andra så vänner (Klara och Therese) hem klockan fyra... Är det midsommar så är det.

Nu ska jag allt duscha och borsta mina tänder, har ett jobb att gå till i eftermiddag. Hoppas ni alla hade en toppen midsommar!!

what i love about home


Att dimman ligger likt ett täcke på ängarna när solen tittar fram om kvällen efter det eviga regnet


Dagmar Therese Elisabeth Fältén

Min vän, du luktar illa och har dålig andedräkt. (fast det ingår förmodligen i att du luktar illa)
Du pruttar mycket och skrattar sedan åt det.
Du är dessutom matglad och äter ofta upp allt som befinner sig i mitt skafferi när du är på besök.
Ändå tycker jag om dig. Kan det vara för din roliga humor, eller stora hår? Eller kanske för din klumpighet eller att du är så lik mig? Något är det. Vi föralltid!!!! Nej, jag skoja bara.

Mvh

Din tillgivne vän,
Ellen Sylvia Louise Henriksdotter Ljungqvist

lovestory

Något som jag tänkt på mycket på sistone är att jag saknar känslan av att vara kär. Så fort jag kollar på typ "Dear John" eller "The notbook" börjar jag bara böla för att jag också vill vara kär igen. Ändå just nu för tillfället kan jag ändå helt ärligt säga att jag klarar mig fint ändå. Kärlek har aldrig riktigt gjort mig något gott. Slutade alltid med att jag var den som blev trampad på, den enda gången jag varit kär. Att denna personen bodde fyrtio mil bort gjorde inte heller saken bättre. Så här satt jag, i en liten håla, med tårar ner för mina kinder för att jag någonstans visste att mina känslor inte var besvarade. Han fick mig att tro det, men det gjorde bara att hålet inom mig växte. 

Jag hade svårt att acceptera det i början, men efter åtskilliga månader kände jag ändå att det finns andra där ute och om han inte ens vill vara min kompis längre kan jag lika gärna gå vidare. För det var verkligen så, kär eller främling. Någonstans hoppas jag än idag att allt det där är bakom oss och jag känner att livet går ut på att glömma och förlåta och att det är precis så jag känner just inför detta kapitel i mitt ändå ganska så korta liv. Personen i fråga kommer ändå alltid bli ihågkommen för att han var den första jag blev kär i, och jag hoppades att han skulle bli en vän, men nu är han ändå bara en av mina facebookvänner. Det är så det blir ibland, och då är det bara att stå ut och hitta andra människor som ger en glädje.

en cykeltur en sommarnatt

Nattbloggning for the win! Denna kväll (senare delen av kvällen) bestod av näckbad, mycket mygg och i sin tur myggbett. Cyklade sedan hem med min vän Klara. Hon växlade på vägen till Strängnäs, cyklandes på min gamla mountainbike, till 3-7, vilket råkar vara den trögaste växeln... Sen fastnade den, och det enda jag kände var ren och skär skadeglädje.

En serie oskarpa bilder från vår cykeltur hem.



En törstig Klara efter en sju kilometer lång cykeltur såhär mitt i natten.

GODNAAAAAATT!!!!!!!!

matkoma, paltkoma whatever


Äter pannkaka, och varje gång jag gör det håller jag typ på att spy av mättnad. Denna gång är inget undantag...

mitt huvud säger något annat än verkligheten

Faktum är att jag inte riktigt insett att det är sommarlov...

Min klädsel säger det...

Vädret säger det, mestadels av tiden åtminstone...

Till och med min almanacka och Polly säger att det är det!!!

Men jag har ändå inte fattat det, betyder det att jag är lite efter då???

ensamheten kryper på

Suttit hemma i flera dygn nu (ett och ett halvt), panik kryper på. MÅSTE UT!!!

Sen blev lyckan fullständig när min bästaste Klara skrev att de hämtar upp mig om tio minuter!!


Vet att det här med cambilderna kan verka ganska tråkigt, men jag har kul när jag tar dem. Detta händer dock när jag inte har något att göra och jag har tråkigt... Eeeeh.

woop woop!


32 BESÖKARE IGÅR!!!
Okejokej, jag vet att det låter som lite men jag glädjs ändå! Hur kul som helst att hela trettiotvå personer kollar in min bloggis!!

Sen skulle jag vilja visa er något som förekommer ganska ofta i mitt liv, nämligen en bad hairday!


en annons



Motiv: Klara Petersson
Ålder: Okänd, kan vara allt mellan 3 och 20 år. Beror på hur man ser på saken.
Vikt: Pendlar mellan 150 och 157 kg
Hårtyp: Stripigt, inte tvättat på ca fyra veckor
Relationsstatus: Singel och sökande
Klaras egna ord: "Söker en vältränad man som gillar att bada och att äta mjölkfri mat."

min klassis Fabio

Egentligen heter han Fabian, men det är roligare att skriva Fabio. Hur som helst, anledningen till att jag skriver om honom är för att han läser min blogg i smyg och anmärker för mig mellan fyra ögon att jag stavar fel ganska mycket. Själv har jag inte märkt detta, men när jag nu hade några minuter över såg jag att det stämmer. Så till Fabian, och alla ni andra som stör er på slarvfel (stavfel som jag vet är fel egentligen), förlåt! Så för din skull Fabian ska jag läsa igenom texterna innan jag lägger ut dem. Då blir alla glada, eller vad säger du? ;-)

Ida harr ja innte jort så myket, barra badatt ock soolat ock grillatt medd ammeli och teres. Dett var trevvligt.

fett grillad

Min hud bokstavligt talat bränner! Min mage är röd, rödare än vad min rygg var för två dagar sedan. Tänk er att något drar sandpapper över er mage, ungefär så är känslan jag får när jag sitter ner och jag får valkar på magen och sedan ställer mig upp och huden dras ut igen. Gör djävulskt ont och jag har smörjt in min mage en miljon gånger med kall salva för att förhindra flagning och brännande värme. Dessvärre utstrålar min mage, mina lår och framförallt mina vader (btw, raka aldrig benen när ni bränt er på dem. största misstaget jag gjort) en extrem värme och skrämmande rödhet från sig ändå och jag kommer nog gå täkt ett par dagar. Okej, jag säger det nu, men vi alla vet att detta inte är vad jag kommer göra.

Förövrigt har det känts som att denna helgen var typ tre veckor lång och imorgon är det skola igen som gäller. Som tur är går jag en och en halv skoldag och är sedan ledig en dag för att sedan ha skolavslutning på fredag och rocka skiten ur alla ettor och tvåor och göra ett grymt sista framträdande! Kan förstå att det lät egoistiskt och att jag tror att jag är någon slags begåvning, men ibland måste man faktiskt peppa sig själv genom att säga sådana saker om sig själv. Kom ihåg det!

Hur som haver, så hoppas jag att ni alla haft en trevlig långhelg och njutit av Nationaldagen denna vackra måndag! För det har jag gjort med mina fina vänner.


RSS 2.0