Lite nyårsprat

Hur som helst så skriver jag endast nu för att jag drar mig för att packa. Hatar att packa. Det är jobbigt, och tråkigt och allmänt ansträngande för lilla ryggen när man ska böja sig ner i väskan för att man har en tjugonde grej som man glömt packa ner när man redan ställt ner väskan på golvet, "redo för avfärd". Trots dessa nackdelar MÅSTE DET GÖRAS. Ska ju trots allt spendera en vecka i Skåne och då ska det både tränas och firas nyår.

En annan crazy grej: Jag gillar inte nyår. Varje år har jag stått ut till tolv och kollat på fyrverkerier och druckit champis. Förra året var jag på en fest som var död innan tolv, och trots det faktum att det känns lite härligt och bra att påbörja ett nytt år så är det bara så sjukt meningslöst att panga med massa raketer och gå på fest och bli klängd på av en massa fulla människor som man känt i en och en halv timme som lite onyktert och sluddrig gormar "Jag älskar dig, Elin!"... Ellen, jag heter Ellen.

Skulle mycket hellre vilja ligga i min säng i min ensamhet och spela Angry birds.

Tillbaka mina kära vänner


Har nu varit hemma i ungefär ett och ett halvt dygn. Egypten var helt fantastiskt skönt och jätte bra. Gjorde mest ingenting, och har nu en skaplig bränna!

Igår var det även julafton och som ni såg i förra inlägget blev jag exalterad när jag såg vad för toapapper vi hade. Hehe. Igår la jag även upp video på min låt som jag skrev för ett par veckor. Dock väntar jag med att lägga upp den på youtube då jag nog ska spela in en bättre version eftersom jag är sjuk i halsen och det låter lite ansträngt på videon som nu ligger på facebook. Hoppas alla ni där ute haft en alldeles förträfflig julafton!!



God jul i efterhand


egenskriven låt, "Du"

Det här är alltså låten som jag började med förra söndagen och blev klar med samma dag. Tillägnad en väldigt viktig person i mitt liv.


Morgonsverige

När jag sitter här på bussen till skolan och kollar ut över detta trötta land kan jag inte låta bli att tänka hur många som faktiskt är på väg med en buss någonstans eller lyssnar på samma låt som jag. Sådana tankar får en att känna sig så sjukt liten, även fast jag idag känner mig uppåt och stark. När jag gick till bussen kände jag någon slags tillfredsställelse med mig själv. Kände lite typ "I don't give a fuck, nobody and nothing can bring me down!"
Haha, larvigt jag vet. Det var dock så jag kände mig... Förhoppningsvis känner jag mig oövervinnerlig hela dagen! :-)


RSS 2.0