Lättnaden sprider sig

Provet var inställt idag. Så-himla-skönt. Dock är det sista lektionen på onsdag istället, men så mycket bättre! Är så himla trött på skolan? Det stämmer så bra med det här att tvåan är jättejobbig för att man är mitt emellan början av gymnasiet och studenten. Man inser att man bara gått halvvägs genom gymnasietiden, och att man gått i skolan så stor del av sitt liv. Det tar lite på en. Är väldigt sugen på bär med mjölk, behöver lite vardagslyx.

Dagen med stort D

Idag är den här, dagen som jag fruktat så länge. Som hållt mig vaken om nätterna. Den dag som känns så sjukt jävla viktig för mitt framtida betyg. DAGEN SOM ÄR EN MÅNDAG?? Det är dagen som jag ska göra mitt naturkunskapsprov på kroppen. Inte på min kropp, om kroppen. ALLT om kroppen. Nästan. Väldigt mycket. Det är klockan halv nio. Vill sätta en kula i huvudet just av den anledningen. Gör lärare såhär medvetet, flyttar proven så de ligger sjukt jävla olägligt? Nej, nu ska jag gå och tycka synd om mig själv och dricka en balja med te. Min vänstra bihåla gör ont. Hej.

Två månader, woop woop

Gick igår in på min tredje månad som vegetarian. Ni ska veta att det är sjukt jobbigt med tanke på skitmaten som vi får i skolan. Vi-behöver-protein. Vad får vi? Stekta grönsaker med typ ingenting. Ja men det är ju gott......
Hemma är det väldigt trevligt att vara vegetarian dock, löööööööv it. Ja, ursäkta för dålig uppdateringgggg!


På Tessans order

Jag älskar dig Tessan


Stjärnor bland annat

Ikväll är det så stjärnklart att det ser ut som att stjärnorna blinkar i vitt, blått och nästan lite ljust grönt. Stor fördel med att bo landet. Man går utanför dörren och möts av hela universum rakt framför ens nästipp. Kallt är det också, och månen är nästan helt full och lyser där uppe som en vit skiva med sina skönhetsfläckar. Det gör att det känns väldigt tryggt trots att natten och skogen vanligtvis skrämmer mig. Jag känner mig alltid säker när stjärnorna lyser. Det blir som ett litet sällskap när man går hem från bussen, eller till och med när man bara ska gå de sextio meter det är till soptunnan. Dessvärre kan jag inte ta en bild på denna fantastiska himmel, men jag försäkrar er att det är den som gör det värt att bo en liten bit utanför tätorten. Det bidrar verkligen till en myskänsla som man bara kan upplevas när man känner sig som att man är en bit bort från närmaste stad och att man är helt själv.

Samtidigt som det är det bästa som finns, kan jag inte låta bli att låta mitt minne dras tillbaka till när min lilla naturkunskapslärare viftade med händerna i extas och pratade om dem enorma massor som finns i universum och hur vi inte kan föreställa oss dem, i förra veckan. En av dessa enorma massor är en stjärna och den kan man se i stjärnbilden "Orion", snett ovanför Orions bälte. Den är 700 gånger solens massa och den kommer bli ett svart hål när den dör.


Idag är det en månad...

...sedan jag började med vegetarianismen. Känns bra faktiskt. Blir stolt över mig själv. För att fira sitter jag hemma själv i soffan och kollar på Wallander för att döda tid. Just.fricking.great.


Största och förmodligen den mest äckliga tabben

Det jobbigaste hände mig idag. (på tal om ilandsproblem liksom)
Vid vår spis har vi två stenkärl som jag trodde innehöll olja. Dock gällde detta bara den ena, men helt ovetandes tog jag den andra då den som vi brukar ha olja i och använder vid matlagning, var slut. Jag fäste mig inte vid det utan hällde innehållet i det andra kärlet på pastan för att förhindra ihopklumpning. När jag och min bror väl skulle äta kände både hur konstigt det luktade om pastan, och jag började tvivla starkt över om det var olja på pastan. Jag tog en bit och det smakade som det luktade. Surt och skumt som fan, rent ut sagt. Arvid ställde då, passande nog, en fråga över just detta och undrade med kritisk blick vilken av kärlen jag tagit ur. Jag svarar lite ängsligt att den som vi brukar ta ur var tom, så jag tog den andra som stod där helt enkelt. Arvid fick då ett lurigt, om än illamående, leende på läpparna. "Det är vinäger i den..."

Glider fram i 200

Åker samma sträcka som så många gånger förut. Varje gång är annorlunda på sitt sätt. Vädret, temperaturen, konsuktören, tiden och människorna. Framförallt människor. För en timme eller två får man insikt i totalt främmande människor liv. Kanske ett gammalt par som varit iväg hos släktingar i söder, eller ett helt friidrottslag som varit och tävlat. Man tycker sig veta saker om dessa människor och veta lite hur de är och vad de har varit med om, för att sedan se dem gå av och vara borta ur ens liv för all framtid. Egentligen har man ingen aning, det vet jag ju, men tanken på att få se någon annan liv istället för sitt eget, trots att man har ett bra liv, kan kännas ganska tröstande.


Lite nyårsprat

Hur som helst så skriver jag endast nu för att jag drar mig för att packa. Hatar att packa. Det är jobbigt, och tråkigt och allmänt ansträngande för lilla ryggen när man ska böja sig ner i väskan för att man har en tjugonde grej som man glömt packa ner när man redan ställt ner väskan på golvet, "redo för avfärd". Trots dessa nackdelar MÅSTE DET GÖRAS. Ska ju trots allt spendera en vecka i Skåne och då ska det både tränas och firas nyår.

En annan crazy grej: Jag gillar inte nyår. Varje år har jag stått ut till tolv och kollat på fyrverkerier och druckit champis. Förra året var jag på en fest som var död innan tolv, och trots det faktum att det känns lite härligt och bra att påbörja ett nytt år så är det bara så sjukt meningslöst att panga med massa raketer och gå på fest och bli klängd på av en massa fulla människor som man känt i en och en halv timme som lite onyktert och sluddrig gormar "Jag älskar dig, Elin!"... Ellen, jag heter Ellen.

Skulle mycket hellre vilja ligga i min säng i min ensamhet och spela Angry birds.

Tillbaka mina kära vänner


Har nu varit hemma i ungefär ett och ett halvt dygn. Egypten var helt fantastiskt skönt och jätte bra. Gjorde mest ingenting, och har nu en skaplig bränna!

Igår var det även julafton och som ni såg i förra inlägget blev jag exalterad när jag såg vad för toapapper vi hade. Hehe. Igår la jag även upp video på min låt som jag skrev för ett par veckor. Dock väntar jag med att lägga upp den på youtube då jag nog ska spela in en bättre version eftersom jag är sjuk i halsen och det låter lite ansträngt på videon som nu ligger på facebook. Hoppas alla ni där ute haft en alldeles förträfflig julafton!!



God jul i efterhand


Morgonsverige

När jag sitter här på bussen till skolan och kollar ut över detta trötta land kan jag inte låta bli att tänka hur många som faktiskt är på väg med en buss någonstans eller lyssnar på samma låt som jag. Sådana tankar får en att känna sig så sjukt liten, även fast jag idag känner mig uppåt och stark. När jag gick till bussen kände jag någon slags tillfredsställelse med mig själv. Kände lite typ "I don't give a fuck, nobody and nothing can bring me down!"
Haha, larvigt jag vet. Det var dock så jag kände mig... Förhoppningsvis känner jag mig oövervinnerlig hela dagen! :-)


Hösten är det finaste jag vet, och övergången till vintern

 


Längtar INTE till jul

Dessutom är jag skit rädd att jag ska bli mördad när jag är i Egypten? Paranoid som jag är tror jag förstås det allra värsta om vår resa som kommer ske i december. Har ju läst både ett och annat om Egypten nu, och senast igår avgick regeringen. Hur fan ska jag kunna åka dit då!? UTAN REGERING!? Massa gerillasoldater kommer slakta alla på just MITT hotell där JAG är!! Herregud, värsta tänkbara senario. Kommer säkert hända också... Ojojoj vad jag är nojjig, det kommer säkert bara vara en lugn semester i Egypten. (där jag blir mördad eller någon bombar vårt hotell) Känns som att om jag tar det med ro kommer det värsta hända!?

Okej, läser nu det jag skrivit och jag säger inte emot om ni tycker att jag är mentalt sjuk... Hehe, nu ska detta psyko till skolan och simma! WIHO....

Farsdag, och jag gör ett undantag som skriver en liten snutt

Aldrig förut har jag varit så tacksam som har min pappa här med mig på jorden, för att stötta, skälla, skratta och gråta med eller åt mig. Denna vecka har verkligen fått mig att inse hur viktigt det är att man har sina föräldrar, och hur starkt mitt behov av att alltid ha min mamma eller pappa nära mig faktiskt är. Pappa är mig oftast närmast, då geografiskt sett förstås. Vill tillägna min pappa detta blogginlägg, och tacka.

Tacka för allt du gjort för mig. Alla utegångsförbud jag fått, alla bannor jag fått när jag gjort något som varit så in i pipsvängen fel, och alla gånger som du har kramat om mig och sagt att allt kommer bli bra. Bara funnits där som en klippa i stormen och varit stabil och omtänksam. Trots alla gånger jag skrikit på dig, eller varit så arg att jag inte kunnat hitta ord eller bara varit dryg mot dig, är du och mamma de viktigaste personerna i mitt liv. De som spelar mest roll, och som jag lyssnar mest på. Fast det kanske känns som att jag och Arvid bara är jobbiga tonåringar och att allt ert slit kan slängas i soptunnan, vill jag bara säga; Du gör ett jättebra jobb.

Vet inte vad man säger men, glad (grattis på??) farsdag pappa. Du är så himla bra!


Bloggpaus

Kommer nu ta min första och förhoppningsvis sista bloggpaus. Detta på grund av personliga skäl jag inte kan ta upp här. Hoppas ni har överseende, och tittar in då och då för att se om jag bestämt mig för att komma tillbaka. Don't worry though, jag kommer tillbaka snart! Behöver bara smälta min tillvaro lite och slappna av utan kravet på mig att blogga. Hoppas alla ni fina läsare har det toppen så ses vi snart igen.

Nu börjas det igen!

Skolan, ångesten, stressen. Okej, jag är inte stressad av mig ofta så det kan vi stryka och det där med ångest stämmer inte heller in så det återlämnar bara att skolan är det enda som börjar. Dock är det här med för lite sömn ett känt begrepp i min värld, och inte minst nu eftersom jag kom hem från Skåne halv tolv igår kväll. SJUKT-TRÖTT-SÅ-DET-BARA-SKRIKER-OM-DET.
Men ska kämpa mig igenom skoldagen och om tolv timmar kommer jag sitta på bussen hem från Läggesta för att avnjuta en måltid som min pappa gjort åt mig, mihihi. Är sjukt hungrig nu... Orkar sällan äta frukost på morgonen, inte minst när jag är så trött att jag håller på att somna i duschen bara för att jag stänger ögonen. Om det inte framgick, så var det exakt så jag var i morse! När klockan ringde halv sex skrek min kropp efter mer sömn och att fem och en halv timme var på tok för lite. Sov gott dock, saknar ju min säng när jag är nere i Skåne.

Vintertid och allt som tillhör

Nu när vi ställt BAK klockorna en timme, kommer det inte dröja länge innan vinterna hugger sina käftar i oss. Snön kommer bli en meter hög, temperaturen kommer visa -30 grader och vi kommer, precis som alla svenskar gör, längta så in i till sommaren. Personligen ska jag fira detta faktum genom att ta en joggingtur med Olivia. Måste dock säga att jag var mer sugen igår då solen sken och det värmde lite, då det idag är mulet och allt verkar mer brunt än orange och gult? Får väl börja acceptera det att den underbara hösten är förbi och det som väntar är bilolyckor, is och snö.

SKHOLM

Sitter nu på Skärholmen och vi fick just förslag av Tessans föräldrar att vi skulle kunna gå till Ikea. Konversationen mellan Tessan och hennes föräldrar urartar sig till väldigt olycksbådande. Tessan är nu arg. Väldigt arg...


Hemma tidigare

Fick tack och lov sluta vid fyra idag, annars hade jag inte varit hemma förrän om mer än två timmar vilket skulle vara minst sagt miserabelt då jag skulle kunna äta en häst nu... Så det är alltså det jag ska göra, äta alltså. Visst är hästkött gott, finns inget godare än att lägga en liten shetlandsponny på grillen men jag tänker mig något som inte tar så lång tid. Då jag har bristande kunskaper inom matlagningen återstår det att se, blir nog det enda jag faktiskt kan laga. Spagetti och köttfärsås. Pannkakor kan jag också i och för sig, men jag är för hungrig för den smalmaten.

Hade förresten håltimme mellan elva och tjugo i tre idag, det har med andra ord varit en väldigt händelserik dag. inte

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0