Känns bra! Folk frågar mig om jag mår bättre, men ska jag vara helt ärlig så är det ingen större skillnad. Det känns fräschare att äta dock. Det gör det verkligen, för jag vet att det inte är kött som jag äter. Ja, för er som inte förstod. Det är idag hela fem månader sedan jag blev vegetarian. Sjukt var snabbt tiden har gått egentligen. Då, den 5 januari, var det en vecka kvar till att vårterminen skulle ta fart och nu är det tre dagar kvar till sommarlov. Mycket som har hänt sedan dess. Det finns ingenting som jag ångrar. Nästan.

Gjorde mitt sista prov för i år idag och fick det betyg jag ville ha. Känslan då alltså. Obeskrivlig. Jag ville börja gråta för att det var så skönt att slippa gå i oro och stress hela dagarna. Stressen bara rann av mig. Då kom tröttheten. Gud vad trött jag är. Jag har märkt att jag varit väldigt trött, men faktiskt inte hur trött. Jag stod och kände det som att jag skulle kunna sätta mig och somna var som helst. Bussresan hem var väldigt jobbig på grund av detta, ska jag be att få tala om.

Sedan fick min bror VG på engelska nationella. Det blir man lite stolt över. (läs mycket)

Nu ska jag spela lite på lilla gitarren här och sjunga med mina trasiga stämband. Jag är så sjukt hardcore. Ba skiter i smärtan liksom. Like a boss.

Jag klarade nationella provet i matematik b. Jag har aldrig varit så här lättad. Jag vet inte om jag precis klarade det eller med marginal, men det skiter jag fullständigt i! Jag klarade det! Denna lättnad! Sjukt skönt.

Nu är det ett prov kvar i tvåan, sedan är jag klar. Helt underbart.

Känslan när man lagt sig i sängen för kvällen och fåglarna kvittrar utanför. Känslan när första snön kommer. Känslan när man kramar vinterns första snöboll. Känslan när äpplena på träden är mogna. Känslan när solen värmer genom fönstret. Känslan när man kan gå barfota utan att frysa. Känslan när man är så skrattig att allt bara bubblar upp. Känslan när man kysser någon man tycker om för första gången. Känslan när man fortsätter dansa fast man är trött. Känslan när man gjort riktigt bra ifrån sig på ett prov. Känslan när de första knopparna kommer på träden. Känslan när man får sommarlov och förtjänar det riktigt, riktigt mycket. Känslan av lycka.

När jag åkte buss genom min hemort idag slogs jag av hur grått allt såg ut. Grå himmel, grå asfalt, grått på husen där det en gång i tiden varit nymålat och vitt. Trädgårdar fulla med förmultande löv och kala träd. Höstigt. Himlen var lite askgrå, en mörkare nyans än allt annat. Regntunga moln. När vi lämnade det lilla samhället kom det en skur. Piskande regn i stora droppar och regnet rann längst med rutorna likt tårar, rengörande tårar. Där satt jag helt tyst och själv i bussen och såg hur regnet tvättade bort allt smuts, och jag blev så himla lycklig. Utan någon egentlig anledning började jag le för mig själv. Jag vill att det ska finnas ett regn i mig som tvättar bort all smuts. Som tar bort det lager av damm och svärta som skymmer all lycka och som får mig att glömma allt ont. Det vore så bra.

Nu funkar det inte så. Det vet jag ju. Jag vet att det enda sättet att stå ut med allt som blir för mycket ibland är att bara bita ihop, kanske hinta för sina vänner att man mår lite värre än vanligt eller bara vara tyst och låta ett leende vilseleda dem. Livet är orättvist, det är en viktigt läxa. Det har jag alltid fått lära. Det är bara att bita i det sura äpplet, för tillslut kommer det där regnet som kan tvätta insidan ren och göra allt bra. Åtminstone för en stund.

"Är det inte mening att vi ska äta kött?" Det är en fråga jag ofta får, och jag vet inte riktigt vad jag ska svara. Visst är jag för vegetariska alternativ till kött och jag äter inte längre kött. Möjligen att jag kommer göra det igen, för det är som många säger att det är naturligt för människan att äta. Det betyder dock inte nödvändigtvis att det är meningen att vi ska äta det nu. Idag finns det många alternativ i form av baljväxter, quorn och quinoa.

Grejen är den att jag inte vill diskutera om kött eller inte kött. Det intresserar mig inte. Jag säger det en gång för alla, JAG VILL INTE DISKUTERA. Det finns gott om människor som verkar tro att man som vegetarian/vegan bara vill få alla andra att ändra sin livsstil också. Detta är förstås inte korrekt. Jag bryr mig inte ett skit. Enligt mig får folk leva hur de vill. Alla har rätt att bestämma över sin egen person.

Självklart vet människor som träffar mig för första gången och får nys om att jag vegetarian inte att jag inte vill prata om varför jag är vego eller varför man borde vara det och blaha blaha. De människorna säger saker som "Jag förstår inte varför man vill vara vegetarian, vi har alltid ätit kött." Då känner jag bara att den personen lägger ner energi i onödan på att försöka trigga igång en diskussion. Uppenbarligen bryr jag mig inte om att vi "alltid" har ätit kött.

Detta är inte en argumenterande text om vad som är bäst, kött eller veg. Detta är bara en klargörelse för er alla som läser det här, vegetarianer/veganer som "köttätare". Jag bryr mig inte vad du har att säga om vegetarianismen och jag kommer aldrig att göra det heller. Det är mitt val och jag är trött som f*n på att människor ska försöka övertyga mig om att kött är naturligt eller att man inte är "på riktigt" om man är vegetarian eftersom det enda riktiga är att vara vegan. Så alla haters, lägg er energi på annat eftersom vissa av oss har ryggrad nog att stå för vad vi tycker utan att någon ska kunna diskutera omkull oss.

Tack och hej.

Åkte buss idag och åkte förbi en liten skog. Marken var helt grönvit av vitsippor. Inte trodde jag att de små vita vårblommorna hade kommit ännu. Kan vara på grund av det höstiga vädret som mina tankar rör sig i dessa banor. Kan även vara för att jag är lite mörk i sinnet just nu som jag tror att resten av världen också är det.

Maj närmar sig med stormsteg, och sedan kommer juni vilket innebär sommarlov för många av oss och studenten för många andra. Känns skönt med lite välbehövligt lov runt hörnet. Mycket de närmaste veckorna, och det är utan att överdriva som jag vågar påstå att alla i min klass kommer att vara helt slut.

Dock har det absolut sina fördelar det här med att plugga något kopiöst och sedan få lov. Man kan ju verkligen vara nöjd med sitt andra år då. DET känns sjukt. Andra året. Att det tar slut och att sista året på S:t Eskil kommer ta vid. S-J-U-K-T!

Lika bra att inte ens tänka på det. Innan trean kommer en kick ass sommar. Hoppas den blir det. Har dock av erfarenhet vetskapen om att man inte ska hoppas för mycket. Så jag hoppas att den här sommaren blir bra. För då kanske den blir kass eller jättebra. Eller bara bra. Jag kan ju ha helt fel i mina teorier om att man alltid hoppas för mycket eller för lite.

Med det sagt säger jag, och mitt glas med påskmust, godnatt.

Solen lyser, man blir varm av att gå upp för trapporna i skolan, fönstren kan vara öppna, man kan sitta i solen på skolgården och njuta av livet, man kan äta glass utan dåligt samvete, snödropparna tittar fram i rabatten, vinterskorna stoppas undan, varena litet dammkorn i luften syns i solens strålar, man vill bara grilla och spela musik med sina vänner. Jag längtar så himla mycket till sommaren! 

Ja, om man kollar på det ur den synvinkeln är den här dagen ganska bra.