Aldrig förut har jag varit så tacksam som har min pappa här med mig på jorden, för att stötta, skälla, skratta och gråta med eller åt mig. Denna vecka har verkligen fått mig att inse hur viktigt det är att man har sina föräldrar, och hur starkt mitt behov av att alltid ha min mamma eller pappa nära mig faktiskt är. Pappa är mig oftast närmast, då geografiskt sett förstås. Vill tillägna min pappa detta blogginlägg, och tacka.

Tacka för allt du gjort för mig. Alla utegångsförbud jag fått, alla bannor jag fått när jag gjort något som varit så in i pipsvängen fel, och alla gånger som du har kramat om mig och sagt att allt kommer bli bra. Bara funnits där som en klippa i stormen och varit stabil och omtänksam. Trots alla gånger jag skrikit på dig, eller varit så arg att jag inte kunnat hitta ord eller bara varit dryg mot dig, är du och mamma de viktigaste personerna i mitt liv. De som spelar mest roll, och som jag lyssnar mest på. Fast det kanske känns som att jag och Arvid bara är jobbiga tonåringar och att allt ert slit kan slängas i soptunnan, vill jag bara säga; Du gör ett jättebra jobb.

Vet inte vad man säger men, glad (grattis på??) farsdag pappa. Du är så himla bra!