Mina vänner är stressade. Jag sitter lugnt mellan dem. Tar det med ro, försöker att inte stressa upp mig inför något som inte blir bättre av att jag får ångest över. Det fungerar. Jag var den som fick lugna ner T så att hon kunde andas normalt, istället för att hyperventilera över allt som vi har att göra i skolan den närmaste veckan. Jag känner mig bara glad. Lycklig. Allt är enkelt och lätt. Nästan. Skolan är lite svår. Utöver det njuter jag mest av livet. Det känns faktiskt nästan precis som vanligt igen. Nästan.