När jag gick till bussen nyss kände jag att det var slut. All smärta, gråt och ångest förvandlades till en saknad. Inget mer än det. Livet är inte slut bara för att mitt första förhållande nu är slut. Alla låtar jag lyssnar på har en mening, men jag vet att det kommer gå över. Jag har funnit acceptansen som jag behövde. Allt känns lite bättre. Visst kommer mina känslor gå upp och ner men jag känner ändå att jag inte hoppas något längre. Jag skulle vilja att allt blev som vanligt men det är inte realistiskt. Jag vet att jag måste gå vidare. Gå vidare från honom. Det är dags nu. Jag ska kämpa och till slut kommer vårt förhållande bara vara minnen som jag kan njuta av och han en person i min vänlista på Facebook som jag en gång kände. Livet är inte slut. Det är på väg att börja.