Idag insåg jag en viktig sak, och det gav mig hopp. Jag skrattade åt ett gammalt ex, som jag varit hopplöst kär i. Jag insåg att mitt liv inte kommer gå under bara för att han en gång varit en del av mitt liv och inte är det längre. Herregud, det finns flera killar i världen. Han är en kille i mängden, fast jag såg honom länge som perfekt. Ingen är perfekt, och inte han heller. Känns nästan som att jag nått en höjdpunkt i min ungdom, fått en uppenbarelse. Det är skönt på något sätt, att veta att det förflutna är just det, det förflutna.

Nu när jag går vidare med mitt liv, på riktigt denna gången, ska jag börja med att plugga om EU. riktigt riktigt roligt