Sant.

Var väldigt mycket folk idag på Gripen. Jag svettades. Jag var stressad. Jag blev nedtryckt. Jag skrattade. Jag trodde jag skulle svimma. Jag åt. Jag var glad igen. Jag pratade med mina arbetskamrater. Det var en bra dag.

Kom även på att solnedgången tar fram det bästa ur allt. Speciellt lilla Stallarholmen, åh fina Stallis. Bra barndom pågrund av dig. Bra vänner pågrund av dig, och ändå blir du aldrig mer än en startlina i mitt liv, inte själva loppet eller målet. Bara starten. Finare start får man leta efter. Förvisso har jag blivit mobbad, och mått skit, men sådant måste man ta för att kunna klara av det "större livet" utanför denna bubbla som byboende skapar.

Godnatt