Imorgon bär det av uppåt i landet för att få sova i min sköna stora säng och få träffa mina fina fina fina vänner som jag saknat som en galning sedan de åkte. Ska bli jättetråkigt att komma hem och jätteroligt.

Idag fick jag veta att någon inte tycker om mig, och att en annan helst inte vill umgås med mig pga något jag inte kan rå för. Jag kan förstå hur den personen i fråga känner eftersom den uppenbarligen blir väldigt besvärad av denna sak som stör honom/henne men jag förstår verkligen inte hur han/hon inte kan, som i detta fallet, bjuda mig på en fest som alla mina andra vänner är bjudna på, där vi förmodligen inte ens kommer prata med varandra. Just att det rörde en fest förstår jag låter jätte töntigt i era öron, men det är absolut inte det som är felet. Jag är inte en partymänniska och kommer aldrig vara. Det är det att vart jag än är känns det som att jag blir behandlad illa på något sätt, i en större eller mindre grad, i detta fall mindre. När jag gick i högstadiet blev jag retad för något jag inte kunde rå för, och nu så blir jag utesluten för att någon tycker att det är obehagligt att en närastående till mig varit hans/hennes lärare. Personligen tycker jag att detta är extremt omoget beteende, och har valt att efter detta inlägg glömma saken och inte visa denna person att jag vet.