Skolan där jag spenderade alla mina grundskoleår, med samma människor, samma lärare, samma klassrum. Trevligt, gulligt, lite läxor och bra tider. Det var ungefär vad jag tyckte då, inser nu att gymnasiet är bättre. Många gånger bättre, visst kan man sakna tryggheten att gå i en liten by, med samma människor och aldrig träffa nya människor, men livet har blivit mycket mer intressant sen jag började på gymnasiet. Det är kul att gå till skolan, det var det i Stallarholmen också, och jag träffar mycket nytt folk, och det är mer människor på S:t Eskil, mer liv på något sätt.

Stallarholmsskolan var en bra skola, inget snack om saken, men jag kan förstå varför ungdomarna byter till någon skola i Strängnäs. Kan kännas lite instängt, väldigt litet. Man går liksom i skola med människor som man umgås med på fritiden, som man ser varje dag på gatan. Det blir tråkigt efter ett tag, dödstrist efter tio år på samma ställe. Kanske är det jag som längtar bort, eller bara fått någon idé i mitt huvudet. Det är bara det att jag tycker att det är så skönt att ha kommit bort, komma en liten bit längre ut i livet.