Nyvaken, sov tio timmar och det var så sjukt skönt.
Jag funderade mycket när jag var liten över saker som varför jag finns, varför man inte minns att man föddes eller varför man inte kommer ihåg när man somnar på kvällarna utan bara faller i sömn och drömmer helt plötsligt. Tyvärr vet jag inte svaret på det förstnämnda och det sistnämnda, men jag vet som tur är svaret på andra frågan. Hade varit lite jobbigt om jag inte vetat det som sexton år gammal.

Jag gillade också att titta på solnedgången, väldigt mycket. Brukade springa upp i våran skog här vid huset, och ställa mig på toppen av grustaget där de har granodling. Där brukade jag sitta länge, även när solen redan gått ner. Fast dock aldrig tills det var mörkt, är som sagt väldigt rädd för mörkret. Speciellt i skogen. Jag gillar fortfarande solnedgången, och soluppgången. Gör mig sentimental på något sätt, att se himlen skifta i färg och att det blir dag, eller natt.