Fattar inte hela grejen med påsken egentligen? Var det då som Jesus uppstod, eller var det då han dog? Eller kanske både och? Mitt minne sviker mig såhär i högtiden, och då har jag ändå konfirmerat mig. Sommaren 2009, it was a good summer. Kind of iallafall, fick mitt hjärta krossat för första gången men det ska ju hända någon gång, eller hur? Det var fint så länge det varade.

Mitt konfirmationsläger var väldigt roligt, det var då jag blev nära med mina fina Klara. Great times! Kommer ihåg hur vi blev jagade av en ung konfirmationsledare (Erik, född -93) och vi sprang allt vi kunde och ändå var han lika snabb som oss på sina kryckor. Helt sjukt, det var iallafall lite skräckblandat förtjusning i det hela. Var nog lite rädd, men kanske mest för att det påminde så mycket om en amerikansk deckare och att jag drogs med i stämningen, inte vet jag.

Alltid när jag och Klara berättar om vårat finfina läger som handlade om att man ska stärka sitt band med gud och förnya sina löften med honom, är det inte riktigt det vi berättar. Utan mest allt sjukt gjorde, det lägret ändrade mig som person. Klara ändrade mig som person, till något bättre.

Tror att det är viktigt att man har vänner som gör en till en bättre person, och att man själv är en sådan vän. Vänner som finns där och ändrar när det blir fel eller konstigt, bara hjälper till liksom, med vad som helst. Precis så är mina vänner.