Jag har en tendens att vara dryg mot människor som jag tycker om, alltid på skoj förstås. Många gånger när jag träffar nära vänner så ser jag sur ut för att verka dryg mot dem, vet inte varför men det kommer alltid per automatik. Det har blivit en grej som t.ex. förekommer mycket i min lilla grupp bestånde av; mig, Therese, Klara och Amelie. Ofta utbrister någon mitt i ett skrattanfall och pekar:- FAN VAD FUL DU ÄR!!! HAHAHAHAHA!
och så skrattar vi alla i kör åt den personen, även den utsatta skrattar då åt sig själv. Det jag vill komma fram till är att jag aldrig menar det jag gör när jag är "dryg" mot mina vänner. Jag tycker om dem så mycket, och allt vi har tillsammans, men jag vill på något sätt inte riktigt visa vad jag tycker i verkligheten, eller ibland gör jag ju det också men det är lite så. Om jag är dryg mot någon, och sen skrattar, då kan den personen vara säker på att jag tycker om den. Om jag är dryg och inte skrattar, så ja. Jag tror ni fattar grejen.

Jag antar att det jag ville få ut av det här inlägget som med vissa andra liknande inlägg, är att jag har svårt att visa mina känslor ibland. Det blir segt, och jag vågar inte. Vill inte blotta mig för någon, liksom visa mitt inre, eller visa andra människor som inte har något med det att göra hur jag känner.