Vänner kommer och går, så har det alltid varit. Vare sig man vill eller ej. Jag känner själv att jag skulle vilja ha kvar några gamla vänner men att de försvunnit ifrån mig. Har fått känslan av att man kommer få gå igenom livet och kanske inte ha kvar alla som man kände i tonåren, eller senare. Det krävs att fundera över vilka man vill ha kvar i livet, och vilka man skulle kunna klara sig utan. Har redan gjort många av dessa val; vissa val jag inte varit speciellt stolt över, vissa val jag inte styrt över och vissa val som jag har känt "Åh vad bra att jag gjorde så" över. Livet går ju ut på val, vart skulle man vara om man inte kunde välja?

Känner mig lite för gammal för att skriva att jag älskar mina vänner på bloggen och att jag inte är något utan dem, men det ligger ju lite sanning i det utlåtandet. lite, skulle såklart klara mig utan dem men skulle förmodligen inte vara en lika glad och öppen som människa.
Ingen är väl glad över att vara ensam?